Har försökt förklara det tidigare, men det finns egentligen inte nog med ord för det. Du har funnits där genom vått och torrt under de senaste åren - som syster, kusin och bästa vän! Vi har haft våra duster men du finns alltid vid min sida, även om jag kan vara en riktig bitch ibland. Du kan alltid rädda min dag, bara genom att vara du - världens bästa Viktoria.

Är jag ledsen, då är det dig jag ringer. Är jag glad, då är det dig jag ringer. Går något åt helvete, då är det dig jag ringer och ber om råd. Våra samtal kan pågå i timmar utan att något vettigt sägs, både i telefon och face to face. Skratt, det är ofta något som förekommer och det gillas.

Har fortfarande inte kunnat sätta ord på allt, men på god väg är väl det ovan. Bilderna som ni ser i inlägget, det är vi - Emma och Viktoria i sina riktiga jag! Seriösa? Nej. Normala? Nja. Spårade? Kan hända. Likasinnade? Ja.

Känns som att detta blev värsta kärleksbrevet, haha. Men som flickan skrev till mig en gång, kunde inte ha sagt det bättre själv: You always have a place in my heart, dear cousin. Viktoria Dika Althea Sjölund, love you forever and ever.