Minns det som igår när jag satt med Viktoria och såg detta, i huset på Morö Backe. Trodde aldrig att tårarna skulle ta slut. Telefonen ringde och det var den omtänksamma av tvillingarna, som frågade hur jag egentligen mådde. Den andra satt bredvid och skrattade. Trodde mitt hjärta skulle brista när Rabih röstades ut ur Idol 2009. Får se hur det blir i år, om jag gråter för favoriten även denna gång.

Jag har en viss inlevelse i alla program jag följer, alla filmer jag ser och alla böcker jag läser. Positivt men även mycket negativt. Kan inte hålla tårarna borta, trots att det ibland bara kan vara över småsaker. Vill inte ens tänka på hur många tårar det kommer bli på fredag när jag ska på bio med vänner och se: Jag saknar dig!  

Vad ville jag få ut av detta inlägg? Inte en aning faktiskt. Ville bara dela med mig av en underbar låt som jag älskar. Viktoria kan den utantill, även hon. Tvingade henne att lyssna på den timme in och timme ut.