Ibland känner jag mig nyförälskad, även om över ett år har gått. Det pirrar fortfarande i magen när jag ser dig. Jag ler varje gång ditt namn dyker på displayen när du ringer eller ett sms trillar in. Varje natt jag får somna vid din sida är som en dröm och att vakna upp bredvid dig räddar min dag, oavsett.

För att du ligger och pillar mig i håret när vi ska sova eftersom du vet att jag somnar av det, för att du jagar mig i trappen eftersom du vet att jag får panik av det, du pussar mig för att få mig att sluta prata eller gör roliga miner för att få mig att skratta, och eltandborsten börjar brumma direkt du öppnar skype när vi ska prata, bara för att du vet att jag hatar det. För att du håller min hand, när vi sitter och ser film eller tv i soffan. När du står utanför toadörren för att skrämma mig och sedan försöker lugna mig när jag håller på att bryta ihop för att jag blir så rädd. När du kittlar mig tills jag allvarligt tror att jag ska dö, eller dem gångerna du bäddar ner mig i sängen eller soffan när jag är sjuk, hämtar vatten, medicin och gör allt du bara kan för att jag ska må bra. När du väcker mig mitt i natten med en puss för att säga att du älskar mig.

För att du alltid finns där när jag behöver dig. Du gör det som ingen annan kan, du får mig att känna mig hel. Visst bråkar vi, men reder ut det lika snabbt igen. Nog kan jag vara förbannad på dig, inte måttligt heller, men då är det även du som kan få mig på bättre tankar. Bara för att du är du och den absolut bästa av alla. Jag älskar dig, finaste! ♥