So what would you think of me now,

so lucky, so strong, so proud?

I never said thank you for that,

Kom hem från en full dag på praktiken och slutet på jobbinskolningen och somnade på soffan vid halv sju. Vaknade tio över åtta i panik, körde till gymmet helt sömndrucken och tvingade mig själv att hitta motivation. Kändes sjukt jobbigt just då, men nu i efterhand är jag nöjd.

Det tog ganska exakt två veckor för mig att återvända till gymmet. Ett knä som krånglar höll dock på att avsluta träningspasset efter två minuter, men jag är så fruktansvärt envis och tjurskallig. Ett knä går alltid fixa till sen. Blev 35 minuter på arc trainern, som då avslutade mitt program även om jag ställt in på 60 minuter. Idiotmaskin. Körde intervaller 20 minuter därefter på löpbandet och varvade gåtakt, jogging och ren löpning. Avslutade med ett ben och rumppass. Så det lär kännas imorgon, tack för det.

 

Nu ska jag typ ta tag i min sömn och göra en långnatt. Så du får ha det så bra, hejdå.