Tur att man kan lita på alla. Kom just hem från Anna. Moppen startade självklart inte fastän många vändor av spring. Einar kunde inte skjutsa hem mig heller så jag fick ta moppen och gå hem. Jag som är så sjukligt mörkrädd var ju nära till gråten hela vägen. Sms:ade Jonna och Viktoria, ringde mamma om och om igen och ringde Viktoria. Ville ha någon att prata med men alla sover och ingen svarar, det känns ju bra ifall det skulle hända något på riktigt. Kom iallafall hem med moppen, ett par uppsprättade skor och ett uppskrapat ben. Som grädden på moset
så har jag sån djävulsk huvudvärk också. Godnatt.