Älskade pappa



Just idag är det fyra år sedan pappa avled. Det var en fredagen den 23 mars, år 2007. Mamma, pappa och Simon åkte iväg till Kopparhallen i Ursviken för att se pappa spela hockey-bockey med jobbet. Det var sista gången pappa gick ut genom dörren på Sparkstigen. Ångrar än idag att jag gjorde som jag gjorde den dagen. Fast, jag kunde väl inte förutspå vad som skulle hända?

Störtade in genom dörren, fly förbannad på morbror som tvärvägrat att släppa iväg sina döttrar till Skellefteå den kvällen. Tur var väl det? Yttrade mig inte och dök mot mitt rum, ville inte prata med någon. Resten av familjen satte sig i bilen och åkte iväg.

Gjorde mig lugnt och stilla i ordning för en lugn hemmakväll och satte mig och såg på premiären av Cheetah Girls 2! Samtalet kom några minuter efter halv åtta på kvällen, det var Olov som ringde och sa att jag skulle klä på mig fort som fan eftersom pappa åkt in med ambulans till sjukhuset, de skulle komma och hämta mig vilken sekund som helst. Trodde då som tolvåring på någon så simpelt som armbrott eller något på min otränade pappa. Men så var ju inte fallet. Lina och Ida förklarade utanför akuten vad de befarade, hjärtinfarkt.

Ställde mig vid fönstrena in mot ambulansgaraget och såg min pappa rullas ut på bår ur ambulansen och in på akuten. Då slog hans hjärta fortfarande. Jag var då den sista som såg honom vid liv fick jag veta i efterhand. De förökte att få liv i honom, de försökte i över fyrtio minuter att få igång hans hjärta, men det gick inte. Det var över! Min pappa, Rolf Nyström, avled den dagen, blott femtiotvå år gammal.

Som jag skrev, jag var den sista som såg honom vid liv. Fast sista gången jag verkligen såg honom vid liv och pratade med honom var, tror det var två dagar innan allt hände. Hur kan det gå så pass lång tid utan att man träffas när man bor i samma hus? Den sista som verkligen såg honom i livet och såg hans riktiga jag, det var Simon, på gott och ont. Det var även han som såg när pappa föll ihop inne i omklädningsrummet inne på Kopparhallen..

Nä, ska väl ta och avsluta nu. Idag kan jag faktiskt glädjas åt det bra, så som att en av mina bästa vänner fyller år idag, att jag har sådan bra kontakt med min ena kusin att vi börjat tänka varandras tankar och jag ser henne som min soulsister, hon finns alltid där. Även de små sakerna så som att jag inte är allt för sjuk, har bara väldigt ont i halsen, inget värre med det. Det är de små sakerna som förgyller närvaron och sätter färg på vardagen.

Några sista ord för att avsluta: ta vara på dagen och dem du håller kär, för imorgon är dagen förbi och dem du älskar kan vara borta. Ha det bra, kram! ♥


Postat av: alexandra friden

beklagar..

2011-03-23 @ 22:04:39
Postat av: Lina

Vad fint du skriver Emma!

Jag får rysningar i kroppen och tårar i ögnen när jag läser din text.

Jag tror att pappa är med oss på sitt sätt.

Stor kram

2011-03-23 @ 22:09:53
Postat av: frida

Väldigt fint skrivet! Fick rysningar när jag läste.

Du är stark som kan framåt och uppskatta det som gör livet bra! :)

2011-03-23 @ 23:07:19
URL: http://fridaarvid.blogg.se/
Postat av: Ida

Jätte fint Emma! KRAM

2011-03-24 @ 00:00:44
Postat av: Mille

Så himla fint och klokt skrivet!!



Hehe tack så mycket och det verkar faktiskt som att jobbet kommer att gå vägen trots allt! :D ;)

2011-03-24 @ 06:04:14
URL: http://marcuswikstrom.blogg.se/
Postat av: johanna

Väldigt fint skrivet! man fick fälla en tår!

Ta hand om dig! kram

2011-03-24 @ 17:12:33
Postat av: Emmelie

Vad fint skrivet Emma!!!<3

2011-03-24 @ 20:38:35
URL: http://emmeliekrypsjo.blogg.se/
Postat av: Maria Huuska

Så fint skrivet av dig Emma! Kram vännen!

2011-03-25 @ 12:49:58
Postat av: evelina e

kunde faktiskt inte hindra tårarna när jag läste. du har verkligen varit tapper och man kan nog inte ens föreställa sig hur jobbigt det har varit för er. Du är verkligen superstark som kan skriva om det på bloggen också. All berömmelse till dig emma!

2011-03-27 @ 01:35:18
Postat av: Johan

Men gud... Du är grymt stark, vet du det? 4 år är visserligen ett ganska långt tag, men såren, märkena efter något sådant finns ändå där, lika glasklart tydliga som om det vore igår. Bara 12 år gammal också, stackare. Det kan inte vara lätt, men återigen, du är grymt stark Emma!

Ta hand om dig!

2011-06-13 @ 13:18:43
URL: http://schumacher4ever.blogg.se/

Lämna gärna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0